Nu är hon putsad, och tillbaka på bordet i arbetsrummet. Kanske jag ställer undan henne igen tills det blir jul...
...fast då finns väl risken att jag bara glömmer bort henne igen!
Det går en liten ängel
bredvid mig säger mor
Hon har så vita vingar
och ögon blå jag tror
Hon håller mig i handen
då är jag inte rädd
Och när jag sedan somnar
hon vakar vid min bädd
okänd författare
bredvid mig säger mor
Hon har så vita vingar
och ögon blå jag tror
Hon håller mig i handen
då är jag inte rädd
Och när jag sedan somnar
hon vakar vid min bädd
okänd författare
4 kommentarer:
Det var en värdig ängel ... Ja nog kan man ibland göra små fynd hemma!
Ha det bra!
kraam
Sanne
Ängeln påminner lite om min saliga mormor, ser lite allvarsam ut. Men inte är det väl så lätt att vara ängel heller, säkert har ju också de sina bekymmer. Jag hoppas mormor har en gladare min numera däruppe i sin himmel. Tycker nog att din ängel borde vara framme och vaka över er, hon är fin och lite ovanlig.
Ha det gott i finvädret. ;)
Marianne
Det var en riktig personlighet! Värd att ha framme. Den ängladikten har jag inte sett tidigare.
Jag kan se att solen kom fram nu - just när jag inte har tid att umgås med den. Ha det gott! ♥
Det var en fin ängel. Låt den stå framme så att den inte faller i glömska igen :)
I föregående inlägg visar du just såna pardörrar som jag planerar att vi ska ha mellan vardagsrum och arbetsrum någon gång i framtiden.
Kram Kicki
Skicka en kommentar